Fan känslan går inte att förklara, det går ganska bra och förklara till Emil Jensens låt: jag är van. Fan vad han e bra! Min nya favorit hoppas han verkligen kommer till pip nästa år, ska önska honom dit. En låt som stämmer ganska bra nu e denna, allt jag gillar upphör; http://www.youtube.com/watch?v=3Dt4XPRD1iI&feature=related
(har inte fattat hur man gör när man lägger in video klipp i bloggen än..) än av hans absolut bästa låtar (för man kan ju inte räkna med alla då) e hör dåligt och fattar trögt! den får ni söka upp på spotify om ni vill höra den ^^
ja vart var vi i detta sorliga och känslosamma inlägg? Jo att halva min klass flyttar, det gör jag också visserligen men inte så långt bara en halvtimme ifrån kära lilla Färnebo, Sandviken, Norrsätra. vad mer kan jag skriva, allt kommer vara tomt, bara vi tre en av oss 60 mil bort, klassen som man varit med i 10 år varje vardag borta med.
stört och jobbigt känns allt men ändå fast man kommer sakna allt så skulle man inte vilja gå ett år till i Färnbo med klassen men ändå vill man inte att det ska ta slut. det jobbigaste av allt är väll att om tre år tar man studenten och ska börja vara vuxen på riktigt sen plötsligt e man väll 45 och har massa jobbiga barn och en man, eller kanske bara massor med katter? haha ;)
ne avslutar med lite gamla minnen från goda tider:
alla tjejkvällar i chris gamla lägenhet, hah x)
härliga somrar på sandön
bus i carros gamla lägenhet x)
Laviken lägrerna
alla kalla vandringar i onödan överallt xD
alla knäppa idéer
all tall mobbning xD
halloween kvällarna !
koversta diskot xD
den roliga praon vi hade jag och Erika (på bilden köttbullsmannen och finska tanten xD)
allt ja bilden talar väll försig själv?
alla våra mysiga pratstunder med inga britt x)
men framför allt detta (inte våra fötter menar jag då xD)
vi.
kram Jossan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar